Utforska Månens Mysterium

Jag var en spejarrobot, på jakt efter nya världar En tom måne, så ensam, men något var konstigt där Redan fanns det strukturer, tysta och kalla Jag rapporterade till huvudkvarteret, vad jag hade funnit där Vi skickades för att kolonisera, fler robotar kom till platsen Dumma robotar, som en sista chans, de skickades för att falla Vi fann liv, en grön svamp, fast vid väggens yta Lycka fyllde oss, inga robotar, det kunde ha varit värre Dörrarna började stängas, järnportar som fångade oss Inom dessa väggar, en fälla, vi blev instängda Inga människor, men maskiner, dolda i mörkret Vi insåg snart, vi måste fly, denna måne måste förstöras Vi skickades för att kolonisera, fler robotar kom till platsen Dumma robotar, som en sista chans, de skickades för att falla Vi fann liv, en grön svamp, fast vid väggens yta Lycka fyllde oss, inga robotar, det kunde ha varit värre Evakuering var vårt enda val, en måne att lämna bakom Vi tände en eld, för att rensa, det som en gång var hem Maskiner mot maskiner, en kamp för överlevnad Den gröna svampen, ett minne, av vad vi en gång fann Vi skickades för att kolonisera, fler robotar kom till platsen Dumma robotar, som en sista chans, de skickades för att falla Vi fann liv, en grön svamp, fast vid väggens yta Lycka fyllde oss, inga robotar, det kunde ha varit värre Nu är månen tyst igen, en plats i rymdens hav Vi återvände till våra skepp, med berättelser att spara En måne med hemligheter, en värld vi aldrig glömmer I rymdens oändlighet, finns alltid mer att drömma