Spektralt Skelett

Svarta grenar sträcker sig som händer (som händer) Söker himlen, fast i sotens band, tysta böner Vinden stånkar genom stammar utan liv Där varg och räv sökt nya hem för att överlev [Bro] Tårar faller ner som forsande regn (som regn) Himlen mörkar, dag blir natt, får ingen tröst (får ej tröst) Tårar faller ner som forsande regn (som regn) Himlen mörkar, dag blir natt, får ingen tröst (får ej tröst) Marken knastrar under fötter där blommor brann Skuggor dansar där vår skog en gång fanns [Bro] Och vinden viskar om en tid som flytt, oh, oh Aska lyfts och formar skulpturer i skyn, utan ljud, oh, oh Och jag ser askan falla ner som snö (som snö) Skogens tystnad skriker utan tröst (utan tröst) Allt är svart där elden brände skönhet, ja Ingen grönska, bara minnen kvar [Refräng] Viskar till de sargade träden, oj, oj Stjärnorna döljs av sot, de är ej, nej, nej Dimman dröjer sig kvar (sig kvar) En mantel över svedd jord, vit och svår Flammornas raseri, ett minne så skört Sången om vildmarken, nu död och förtärd [Bro] Allt är tyst där fåglar sjöng (så tyst) Genom askan, ingen ny morgon ljung (ingen ljung) Stjärnfall över sorgens svarta hav (svarta hav) I spillror ligger drömmar, allt som gav Dimridåer gömmer stjärnors sorgesspel I denna ödemark var lifvet en gång häl [Bro] Vindens sång blir nu ett vaggande bekymmer (oh, bekymmer) Ser hur skönhet dör i lågans kyss, som svimmar Där skogstyperna en gång stod stolt (så stolt) Nu bara kol och stoft, i mörkrets vold Stjärnorna vagt skimrar genom sorgens rök Kvar finns bara minnen där skogen sök [Bro] Sot smeker trädtoppar, allt är ogästvänligt tyst (så tyst) Minnen av grönska, av elden bortkysst (bortkysst) Skogens andar klädda i sorgens dräkt (sorgens dräkt) Flickers av en värld som falnat, ett spektralt skelett Ekot bär på skriken från brandens natt Tiden står förlamad i en tystnad som ej glatt [Bro] Dimman kryper som en ande genom svartnads skog (genom skog) Världen utan färger, där elden drog