Lyrics
[drum intro]
**Vers 1**
Under Poltavas mörka himmel, där stjärnorna tycks försvinna,
Marscherar skuggorna fram, på fält där liv och död ska hinnas.
Karl den tolfte, ung och djärv, leder sin armé mot ödet,
Men där på Ukrainas jord, ska drömmar krossas till grus.
**Refräng**
Blodet blandas med jorden, i Poltavas kalla vind,
Hoppet slocknar sakta, i krigets kalla synd.
Soldater faller tysta, i en grav av smärta och skam,
I dödens kalla famn, där Poltava blev deras hamn.
**Vers 2**
Krigets kanoner dånar, döden är en ständig gäst,
I skuggorna av svärdens dans, förlorar livet sin fest.
Karl den tolfte står på slagfältets kant, med blicken mot fjärran land,
Men i hans hjärta brinner en sorg, för varje fallande man.
**Refräng**
Blodet blandas med jorden, i Poltavas kalla vind,
Hoppet slocknar sakta, i krigets kalla synd.
Soldater faller tysta, i en grav av smärta och skam,
I dödens kalla famn, där Poltava blev deras hamn.
**Brygga**
Och när natten sänker sig, över slagfältets sår,
Hörs endast viskningar om förlorade liv, om drömmar som nu dör.
Krigets kalla famn, omfamnar alla lika hårt,
Och i Poltavas mörka skugga, är bara sorgen kvar.
**Refräng**
Blodet blandas med jorden, i Poltavas kalla vind,
Hoppet slocknar sakta, i krigets kalla synd.
Soldater faller tysta, i en grav av smärta och skam,
I dödens kalla famn, där Poltava blev deras hamn.
**Avslutning**
Nu viskar vinden över fälten, en klagosång så djup och klar,
Om de unga liv som släcktes, i en strid som var så hård och svår.
Poltava står kvar som ett minne, av smärta, sorg och strid,
En plats där friheten dog, och mörkret blev en evig tid.
